Tänk att en liten, kort berättelse med ljud och bild kan väcka så många olika tankar och känslor!
Det var en nyttig aha-upplevelse, att påminnas om att det jag tycker mig se i en film/en bild faktiskt bara är min tolkning av vad filmmakaren vill förmedla.
Och den tolkningen är färgad av mina åsikter, minnen, känslor osv.
Att diskutera våra olika sätt att tolka enskilda sekvenser var väldigt roligt, och mer än en gång blev jag uppmärksammad på detaljer som jag själv inte alls lagt märke till när jag tittade på samma film.
Det var också nyttigt (och lite skrämmande) att höra vilken stor roll rösten spelar. Hur lätt det är att låta som om man läser från ett manus, där det inte borde låta så.
Snacka om att det gäller att öva!
Att det mycket personliga så lätt blir patetiskt istället för känslosamt i mångas tycke, hade jag inte heller koll på - själv grinar jag åt allt, utan undantag, bara jag så mycket som anar en djupt känd känsla i det.
Hur ska jag då kunna känna av var gränsen går?
Satt för övrigt och tittade på en filmsnutt som låg på MSN igår där tågvakter bokstavligen trycker in alla som ska med ett tåg - Japan? Kina?
Grät nästan en skvätt över vilket patetiskt (!) liv vi människor lever ibland - är det verkligen meningen att man ska ha det så?
Månntro det var filmmakarens intention? En diskussion om meningen med livet? Skulle inte tro det. Men ni ser, det är inte enkelt det där med tolkningar!
( Jag tror att den hette "Alla - ska - med." Ska se om jag hittar på den igen, lägger en länk i sådana fall.)
Den första erfarenheten av ett videomöte på Marratech var klart strulig. Jag åkte ur hela tiden pga. "kontaktsvårigheter med servern". Kändes fånigt.
Men, jag vet i alla fall att kameran och ljudet fungerar som det ska. Och det var kul att se andra deltagare i kursen - live! : )
Men, allvarligt, visst är det väl liiite pinsamt att alla ser när man gäspar, spiller te eller vad man nu håller på med? Jag menar, hur lyckas man sitta stilla och fint i 2 timmar?!
Men vilken teknik! Imponerande, att kunna prata med och samtidigt se vänner och bekanta som sitter kontinenter bort - eller nästgårds.
Ja, jag vet att tekniken inte är helt ny, men för mig är den det, och jag är desutom lättimpad vad gäller tekniska snårigheter. Jag menar, hur funkar det??
Här finns filmen "Alla - ska - med"
http://video.msn.com/video.aspx?mkt=sv-SE&vid=a8586579-c1f1-4df2-bba0-00449313c4d0
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Fantastisk film. Ser ut som en scen tagen från en Roy Anderson film. Står nedanför att det är från Japan, jag hade nog förväntat mig Kina, men så har jag ingen större kunskap om länderna heller.
Skicka en kommentar