Lek och öva - en Power-point presentation

Nu är det snart dags för en ny digital berättelse. Denna gång på temat "förändring". Ska bli kul! Jag har en idé om vad jag skulle vilja göra, en dikt som jag skulle vilja gestalta - det där ordet igen, som jag inte riktigt greppar - men här tror jag att det passar in.

Har varit ute och tagit en massa bilder. Tack och lov för digitalkameror! Det har varit några fina novemberdagar här i Dalarna, kallt och hyfsat klart, perfekt fotoväder.

I måndags var jag ute på första rundan. Gick längs den gamla järnvägen runt sjön, numera cykelbana. Det finns hur många bilder som helst! Överallt! Nyfrusna istappar, frostiga blad, mossa på gammalt rostigt järn.

I dag var jag ute igen, med hundsällskap, det känns roligast så när man ska ut i skogen, och nu låg ett tunt täcke av nästan orörd snö längs hela banan.

Kallt, klarblå himmel. Solen som silar mellan granarna, men som inte orkar upp ovanför dem.

Vi såg vargspår på två ställen. Den hade gått en lång sträcka längs banan. Målmedvetet rakt fram. Inte som min hundkompis som sprang fram och tillbaka med nosen i backen och svansen i en lycklig båge. Jag är nog egentligen inte rädd för varg - då är det värre med björn - men pratade ändå lite högre än vanligt. Skulle absolut inte vilja träffa på en.

När jag kom hem laddade jag ner alla bilder. En del kommer att passa bra, andra var bara vackra. Bestämde mig för att för övnings skull göra en power-point presentation av några av dem. Ville egentligen göra en sida med Publisher, men hittade inte programmet.

Valde ut bilderna och satte ihop ett bildspel. Allt väl så långt.

Letade musik och ljudeffekter, laddade ner dem till Audacity och mixade ihop dem till en ljudfil. Multimediabyråns kurser är guld värda! Inte kom jag ihåg hur man mixade ljudfiler inte, men jag letade på anteckningarna jag gjorde när jag tittade på MM-byråns instruktionsfilm om Audacity senast.

Sedan försökte jag lägga till musiken till presentationen. Det gick bra.

Förutom att det bara blev musik på en bild.

Jag klippte och klistrade, kopierade och krånglade. Bestämde mig till slut för att lägga över power-point-bilderna i Moviemaker eller Photostory och lägga till musiken där.

Det gick naturligtvis inte. Formatet accepteras icke, var beskedet.

Gick då smått uppgivet tillbaka till Multimediabyrån och upptäckte att de även hade en film om Power-point. Räddad! Där visade de hur man gjorde! Det tål att upprepas hur många gånger som helst:

- Multimediabyråns kurser är fantastiska! Okunniga lärares bästa IT- vän!

Ja, till sist gick det alltså. Nöjd med resultatet ville jag skicka det till en vän på mejlen.

Det gick däremot inte alls. För stor fil tydligen. Varför den blir så stor förstår jag inte, men jag har bollat frågan vidare till kunnigare kollegor inom kursen, så jag väntar med förtröstan på en förklaring. Nå't mysko måste det ju vara, hur gör folk annars för att hantera låååånga bildspel? Med videosnuttar, tal, musik, collage och textavsnitt om vartannat? Gör de dem i något annat medium än Power-point, tro? Antagligen.

1/1 2009

Äntligen! Nu fungerar det. Vygotskij och Leif Strandberg ("Vygotskij i praktiken, bland plugghästar och fusklappar", Norstedts 2006) har så rätt så: Vad gjorde man väl utan "fiffiga kompisar" och smarta kollegor?!

Filmfestival och andra val

Så där ja, nu har USA fått en ny president och förhoppningsvis en dos tro och framtidshopp dessutom. Och vi har haft vår första filmfestival i förra veckan. Det var roligt att se resultaten av våra första manusförsök. Men vilket slit att få ihop det hela! Trodde aldrig att det skulle vara så komplicerat när jag väl hade allt material. Kände mig som en teknisk imbecill, och inte bara vid ett tillfälle heller. Men så kul det var när det färdiga resultatet spelades upp på skärmen i storformat för första gången! Jag kände mig både stolt och lättad. Det blev något! Kanske inget som "alla" kan känna igen sig i, men en liten stillbildsfilm som betyder oerhört mycket för mig blev det i alla fall.

När vi har talat om berättelserna efter visningen så blir det så tydligt hur man tolkar saker/bilder/händelser/ord, och att man gör det på så många olika sätt. Bilder som för mig är rena symboler, talar till några men inte alla. Musiken, som i min berättelse berättar mer än orden, sänder inte budskapet lika tydligt till andra som till mig. (Jag är absolut kär i den sången! Och så glad att jag fann den på ccMixter.) Kontrasterna mellan bilder och röst, det återhållna, det inte sagda, berättar en story för mig som har "facit", medans andra tolkar fram ett budskap som jag inte alls känner igen. Visst är det märkligt! Och tänkvärt.

Digitala berättelser kan ju användas som bearbetning av händelser och känslor, det är väl det jag har gjort här. Att berättelsen talar till mig blev viktigare än att den talar till andra. Kanske fel att göra så, men vad sjutton, det kändes bra! Bra att sätta ord på vilken vändpunkt den där löjliga lilla Skottlandsresan faktiskt blev. Så mycket större betydelse den hade än vad jag anade då. Det kan jag se först nu, i backspegeln, väääldigt många år senare. Hur triviala beslut och handlingar kom att skapa en helt ny grund för självkänslan att bygga vidare på. Jag kunde fortfarande och jag ville! Vi behöver inte släpa runt på Marleys kedjor, vi har ett val.

Nåväl, det var ett tag sedan sist här på bloggen, tappade faktiskt sugen rejält ett tag. Samma dag som vi hade filmvisningen så ringde min rektor upp mig och sa att jag tyvärr inte får plugga klart kursen jag går under vårterminen. Ska tillbaka till jobbet efter jul, de ska spara pengar i kommunen och det blir för dyrt att låta mig plugga klart. Inte för att de saknar folk alltså, tvärtom har de ingen plats till mig, utan jag puttar undan någon som redan sitter på en klass eftersom jag har jobbat länge i kommunen - bara för en termin! Det är personalpolitik på hög nivå, det. Blev både arg och ledsen trots att jag anat att det var på gång. Kommer alltså att ha gått 15 av 35 hp på specialpedagogikkursen. Grattis! Plus den här kursen också då, och den hinner jag i alla fall gå klart. Men, alltihop kändes lite lagom meningslöst under några dagar. Varför anstränga sig?

Men idag har vi haft ett Marratechmöte om Dramaturgi, och så introduktion om nya uppgiften. I grupp ska vi göra ett manus till en kortfilm - först brainstorming och sedan vidare i Valfiskmodellen, tror jag, har inte fått riktigt full koll på detta än! Men det ska bli kul! Intresset spirar igen, hade väl aldrig trott att datorer kunde vara roligt!